Bråviksöringen!

Något preimärfiske var egentligen inte planerat men det blev så ändå.
Pappa fick vara chaufför och lagom till lunch kom vi ut till Bodaviken. Det var ett strålande väder och lite svag vind  från nordväst. Att det var några minusgrader i luften gjorde inte så mycket eftersom solen värmde upp en hel del. I luften var det det högtryck och vid stranden ganska kraftigt lågvatten och lite is.
 
I Bodaviken fanns det fiskare som inte hade haft ett jättebra fiske men någon landad fisk såg jag.
Jag och pappa fortsatte mot marorbruket istället och hittade ett stim med fisk. Precis inne vid land såg vi vak i ytan. De stod bara 5-6 meter utanför en bergudde och jag gick så nära jag kunde. Snabbt knöt jag på en vanlig montana på tafsen och rollade ut till det senaste vaket. Flugan sjunk inte utan hasade på ytan, så ingen fisk högg. I andra kastet sjönk den och då högg det! Fisken satt på ett tag men kändes brun och liten. Den lossande. Jag kastar på, får en till som kan landas. Ca dryga 50 cm lång, brun, full av iglar och slö som attan. Den fick simma hem. Nu ville pappa vara med och fiska med ett litet UL-spö från land. Napp direkt på samma ställe, men den gick loss. Andra kastet för pappa och nytt hugg. Fisken följde med hela vägen in och såg ungefär lika ut som den jag nyss släppt. Jag tappade ännu en fisk och såg flera vak innan vi slutade. 

Fisken verkade ha kommit i ett stim som stod kvar på samma plats i en dryg halvtimme kanske. Flera vak på nästan exakt samma plats talade om att fisken stod kvar. De fiskar vi såg och kände tycktes alla vara bruna lekfiskar som var ca. 50-60 cm långa. Alltid roligt att fiska på vak men annars annars är besorna inte något att ha.     
Så här års är mycket fisk färgad i Bråviken även om man alltid har chans att få fina blanka också.